Blogg: Inom fyra väggar med en tonåring

10.03.2021 kl. 10:00
"Tonåringen förklarar åt mig hur alla andra får vaka hela natten, spela och göra vad de vill. Mitt barn tycks vara den enda stackaren som fått en fångvaktare som förälder som kräver att man ska följa "någo rutiner". Har vi föräldrar (och tonåringar) någon chans att överleva den här distansskolan med hedern och förnuftet i behåll?" Läs hela bloggtexten skriven av Merja Koponen!

Jag hade hoppats på att stängningen av skolorna skulle medföra en ny sorts husfrid. Verkligheten har ändå visat sig vara en helt annan – den förändrade situationen sätter såväl förälderns som tonåringens nerver på prov.

Nyhetens behag ersätts efter bara några dagar av en rätt så krass verklighet. Min tonåring förklarar åt mig hur ”alla andra får vaka hela natten, spela och göra vad de vill”. Mitt barn tycks vara den enda stackaren som fått en fångvaktare som förälder som kräver att man ska följa "någo rutiner”.

Som det uppmuntras till på Wilma borde jag vid sidan av mitt eget jobb se till att tonåringen utför morgonrutinerna, påbörjar skolarbetet och följer läsordningen.

Under lunchpausen försöker jag återupptäcka mina för länge sen bortglömda kunskaper i höstadiematematik. Tonåringen kan ”inte för sitt liv” minnas hur just det här räknesättet ingått i undervisningen. En försynt fråga om tonåringen kunde överväga att kontakta läraren för vidare handledning möts av ett sårat och ilsket fräs: ”Alltså vill du inte hjälpa mig!”.

Av förekommen anledning är min egentid om kvällarna minimal. Tonåringen förhandlar om mer vakentid och gnager på mina dyrbara minuter.

Hur klara av corona-tiden?

Inget drömscenario precis. Varken för mig eller andra föräldrar. Min väninna berättar hur hennes ungdomar hotar hela familjens hälsa och välmående med sin odödliga attityd gentemot regler och rutiner. Hon menar att de utmaningar som förut varit i skolan nu har flyttat hem – och hon har inte ens makten att hota med Wilma-anmärkningar.

En annan bekant berättar hur orolig hon är för sina fönster då tonåringen för det mesta kommunicerar genom att smälla i dörrar.

Det återstår att se huruvida vi föräldrar (och tonåringar) kommer ur det här undantagstillståndet med hedern och förnuftet i behåll. Rakt utsagt så känns det ibland som om tonåringen på flit försöker försvåra den färdigt utmanande vardagen.

De flesta ungdomar skulle nog inte ha något emot att stanna hemma från skolan i en månads tid. Problemet ligger i att tonåringarna hellre skulle sitta isolerade med sina vänner än med sina föräldrar. Vi föräldrar har nämligen en enerverande tendens att tjata över småsaker, ställa dumma frågor och på alla sätt bekräfta att vi är ”boomers” – korkade och gamla.

Vi vuxna som lever i korselden mellan arbete och familjeliv glömmer lätt att förändringar hör tonåren till. Förändringar som är så stora att barnet som ska bli vuxet upplever att hela det bekanta livet försvinner och ersätts av något alldeles främmande. Plötsligt måste tonåringen lära sig att leva på ett helt nytt och obekant sätt.

Tonåringarna lider mest

Ibland kan vi föräldrar anta att tonåringar är mognare än de egentligen är. Vi kan tycka att tonåringar borde kunna förhålla sig vuxet till undantagstillståndet, förstå att det är temporärt och att de inte är ensamma om att uppleva situationen jobbig.

Verkligheter är ändå den att vi vuxna har kapacitet att förstå stora helheter medan de flesta tonåringar inte har det. Sociala kontakter är livsviktiga för just tonåringar och därför lider de extra mycket av den rådande situationen. Att åka på hobbyer, hänga med kompisar och träffa skolkamrater är nu uppradade på lista över saker som ska undvikas. Om situationen i familjen redan innan varit utmanande blir situationen nu ännu jobbigare på grund av det här.

Vi vuxna borde försöka komma ihåg att det är vi som är ansvariga över relationen till vår tonåring. Det är ingen lätt uppgift för oss föräldrar att minnas detta. Särskilt inte under dessa utmanande tider, då vi rent av kan uppleva att våra tonåringar tar fram det sämsta hos oss. Hur vi än försöker nå vår tonåring, med förnuft eller känsla, kan det kännas som att vi blir avvisade. Men det finns saker som kan hjälpa.

Här kommer några tips för föräldrar till tonåringar:

1. Tonåringen är självcentrerad och får vara det. Många färdigheter utvecklas först i ett senare skede, som till exempel förmågan att lägga sina egna behov åt sidan. Var inte hård mot dig själv (eller tonåringen) om tonåringen inte får saker utförda på eget initiativ. Om tonåringen varje dag överraskas över att hen har hemuppgifter att göra, eller samlar på kärl med mögliga matrester i sitt rum, ska du komma ihåg att det inte är ditt personliga misslyckande som förälder.  

2. Du behöver inte ha kontroll över allt. Välj dina strider. Är det nödvändigt att dagligen gräla över ogjorda morgonrutiner? Kan du ibland tänka dig att ignorera att tonåringen fräser åt en familjemedlem eller skjuter upp sina hushållssysslor? Kan du ibland låta bli att lägga märke till det oönskade beteendet?

3. Tonåringar frigör sig från sina föräldrar och andra vuxna, och söker sig till sina jämnåriga. Att bli självständiga hör till deras utveckling. Just nu kan det kännas skrämmande att kontakten med kompisarna minskar. Även om vi lever i en kristid, kan tonåringen ha ett väldigt starkt behov av att gå ut. Hur kan du som förälder informera och instruera din tonåring utan att tjata eller vara negativ? Kan tonåringen träffa sina vänner på annat sätt än live?

3. Hinner du - mitt i stressen och brådskan - fråga hur tonåringen mår? Vet du vad tonåringen tänker om situationen? Kommer du ihåg att berömma och uppmuntra din tonåring? Då vi föräldrar själv har det jobbigt blir tonen lätt negativ och färgar av sig på samspelet med våra barn. Försök lägga märke till hur ofta du talar uppmuntrande och stödjande till eller om din tonåring.

4. Humor och gemensamma stunder kan rädda många situationer. Humorn kan vara till hjälp för att hantera svåra situationer: om du ser en rolig meme eller hör nån kul grej, dela den med din tonåring.

5. Ta hand om dig själv. Ta en promenad i naturen eller lyssna på din favoritlåt – det kan ge dig oväntade krafter.

Vad är er gemensamma grej?

Att vara förälder till en tonåring är utmanade. Tonåringarna påverkar ofta hela familjen med sitt turbulenta beteende. Se de goda sidorna hos din tonåring och ha det roligt tillsammans, det hjälper.

Vi roar oss alltid med samma grej, min tonåring och jag. Det kan vara i trafikljusen, i soffan en tråkig hemmakväll eller då vi slösurfar på Netflix: ”Vad skulle du göra ifall en zombie anföll oss just nu?”. Den här frågan får alltid min tonåring aktiverad. Också de gånger jag samma morgon fått sex sura smileys på Whatsapp.

Vad skulle er grej kunna vara?  

- Merja Koponen


Kortkurs för föräldrar till tonåringar | Online börjar 24.3. Anmäl dig med! >>>

Förbättra samspelet med din tonåring | Onlinegrupp börjar 27.4. Anmäl dig med! >>>


Bloggen har ursprungligen publicerats på finska 7.4.2020.

 

Merja Koponen

Blogg: Brev från en mamma till tonåringar

”Jag insåg att jag pratade alldeles för mycket om regler, istället för att lyssna in mina tonåriga döttrar. Redan efter några veckor kände jag mig stärkt i mitt föräldraskap.” Läs bloggen skriven av en förälder som gått nätkursen Föräldrawebben! Läs mera »
Maria Ostrow

Blogg: Tjejvillan är en positiv del av mitt liv

"Varje gång man kommer in genom dörren så möts man av någon ledare som säger “Hur har din dag varit? Så roligt att se dig!” Läs hela bloggtexten skriven av en flicka som besöker Tjejvillan! Läs mera »
Stella Lindfors

Lastenkodin johtajan blogi: ”Rakkaus on yhtä tärkeää kuin rajat”

”Se, että lapsi tai nuori sijoitetaan ei automaattisesti tarkoita, että lapsen elämä olisi mennyttä. Rajojen ja rakkauden avulla lastenkodin asukkaista voi tulla mitä vaan”, Töölön lastenkodin johtaja kirjoittaa.Läs mera »
Johanna Granlund

Blogi: Korona-arjessa teinin kanssa

”Teini kertoo, että kaikki muut saavat valvoa yöt läpeensä, pelata ja tehdä mitä huvittaa. Vain hänelle raukalle on osunut äidiksi vanginvartija, joka vaatii noudattamaan rutiineja. Koulujen avaamista saa vielä odottaa, eli mitä mahdollisuuksia vanhemmilla (ja teineillä) on selvitä järjissään tästä koronakokemuksesta?” lue Merja Koposen kirjoittama blogiteksti. Läs mera »
Merja Koponen