Elisabet Hakkola – i Barnavårdsföreningens tjänst under fyra årtionden

08.03.2019 kl. 13:30
Barnavårdsföreningen har en lång historia av framstående kvinnor i föreningens förtjänst. Det sista inlägget i bloggserien lyfter fram verksamhetledare Elisabet Hakkola. Serien har skrivits av historiker Aapo Roselius.

Elisabet Hakkola (född Winter) utbildade sig till socialarbetare vid Social- och kommunalhögskolan i Helsingfors. Hennes första kontakt med Barnavårdsföreningen skedde 1972 då hon anställdes för ett halvt år på deltid som socialkurator på Tölö barnhem. Till socialkuratorns uppgifter hörde främst att vara en medlande länk mellan föräldrarna och barnhemmet.

Hakkola återvände till Barnavårdsföreningen 1978 då hon anställdes på heltid som socialarbetare. Hakkola kom in i Barnavårdsföreningen under en tid som utmärktes av ett allt större synliggörande av barnavården och barnskyddet. Det allt mer utvecklade välfärdssamhället betydde mera offentliga pengar, bättre fortbildning och mer personal, vilket bidrog till allt bättre vård för barnen. Samtidigt kunde man lyfta fram nya grupper av utsatta och hjälpbehövande barn.

I början av 1980-talet övertog Hakkola socialchefsposten och 1987 utsågs hon till verksamhetsledare för Barnavårdsföreningen. Hon kom att verka i ledningen av föreningen i 21 års tid, fram till 2008.  

Elisabeth Hakkola. Bild: Barnavårdsföreningens arkiv.

Ledde föreningen genom ekonomisk kris

Elisabet Hakkolas tid som verksamhetsledare för Barnavårdsföreningen inföll i en tid av stora strukturförvandlingar i samhället. Den ekonomiska krisen i början av 1990-talet gjorde sig kännbar speciellt inom socialvården med stora nedskärningar av offentliga medel. Hakkola lyckades leda Barnavårdsföreningen genom de svåraste åren utan större nedskärningar i verksamheten.

Ett konkret resultat av recessionen på 1990-talet och den påföljande strukturomvandlingen var att Helsingfors måste börja konkurrensutsätta köptjänsterna. För Barnavårdsföreningen betydde detta mycket mer arbete jämfört med de trygga avtal med staden man tidigare haft. Hon såg i mitten av 1990-talet positivt på framtiden och påpekade hur det för föreningen som privat aktör inte gällde att gå med i den allmänna pessimismen. I stället gällde det för föreningen att ständigt uppfatta när tiden gått förbi och förstå när det var dags att se sig om efter något nytt.

Hittade nya lösningar

Hakkola var dock i sin roll som viceordförande för centralförbundet för barnskydd plågsamt medveten om mängden av sociala problem som postvälfärdssamhället förde med sig. Av vikt var att inte försöka gömma problemen med statistik eller andra mätningssystem som osynliggjorde nöden. I stället gällde det att försöka hitta nya vägar och öppningar. Även Barnavårdsföreningens ordförande Thomas Tallberg påpekade att svåra tider även kunde få föreningar och organisationer att samarbeta bättre och söka synergier. Såsom alltid var det i omvandlingens tider som föreningar trädde fram med nya modiga experiment, utveckling och kvalitet. Det gällde enligt Hakkola att inte vika undan utan i stället visa vad man går för. Denna attityd och föreningens flexibilitet var den bästa garantin att verksamheten skulle fortsätta med samma kraft.

Elisabet Hakkola pensionerade sig från sin post som verksamhetsledare för Barnavårdsföreningen 2008. Hon lämnade efter sig en välskött och modern organisation som grundat en stor mängd nya verksamhetsformer enligt tidens behov. Hon har förlänats med hederstiteln socialråd och utsågs till Barnavårdsföreningens hedersmedlem 2009.

 

Aapo Roselius
Historiker och filosofie doktor

Författare till historiken För barnets bästa - En historia om Barnavårdsföreningen i Finland (2018)  
 

 

Beställ histOriken

Bild högs uppe i artikeln: Kvinnor i Barnavårdsföreningens förtjänst under 1930-talet. Bildkälla: Barnavårdsföreningens arkiv.

Texten hör till serien bloggtexter om framstående kvinnor i Barnavårdsföreningens historia:

Pia Sundell - ”Min uppgift är att tala för våra barn och stå upp för dem”

Elisabet Hakkola – i Barnavårdsföreningens tjänst under fyra årtionden 

Maria Londén – grundare av Tallbohemmet 

Mary Knape – Tölö barnhems legendariska föreståndare​

Rebekka Bengtström – barnskötare och föreståndare på Tölö barnhem  

Signe Lagerborg-Stenius – Barnavårdsföreningens hovarkitekt

Ester-Margaret von Frenckell – ett halvt sekel i Barnavårdsföreningens tjänst

Bertha Strandberg – ett livslångt engagemang för Berghälls barnhem 

Thyra Hahnemann - eldsjäl inom barnavård i Finland

Anna af Schultén - pionjär inom barnavård

 
Anna Alenius
Kommunikationschef | Viestintäpäällikkö
+358405288965
Lapsi rannalla

Myös lapsen on saatava lomailla

"Lapsi tarvitsee rauhaa ja taukoa arjesta aivan yhtä paljon kuin me aikuiset", kirjoittaa päiväkodin johtaja Heidi Höckert-Palin blogissamme. Läs mera »
Heidi Höckert-Palin
Risto Heikkinen

Jokaisella kohtaamisella on merkitystä

”Toteutan Barnavårdsföreningenillä sijoitettujen nuorten henkisen hyvinvoinnin ja elämänhallinnan tukemiseen tähtäävää hanketta. Aidon kohtaamisen merkitys tulee jatkuvasti esiin tavatessani sijoitettuja nuoria”, kirjoittaa Risto Heikkinen blogissamme. Läs mera »
Risto Heikkinen

8 fördelar med att vara pappaledig

"Innan jag blev pappaledig undrade jag ofta varför min fru var så trött när jag kom hem från jobbet - hon hade ju varit hemma med ett barn som sover för det mesta. Hur kan det vara så intensivt? Jag förstod henne egentligten först då jag själv blev föräldraledig. Att vara pappaledig var lärorikt och oförglömligt på många sätt", skriver Jaan Siitonen i Barnavårdsföreningens blogg. Läs mera »
Anne Nickström

Otammeko erilaisuudet huomioon – myös työelämässä?

"Taannoin kohtasin nuoren työnhakijan, joka todellakin antoi minulle ajattelun aihetta. Hän toi esille, että introverttiudestaan huolimatta on hyvä työntekijä. Reagoin lauseeseen aluksi ymmärtämättä sen sisältöä, mutta tajusin nopeasti, että sosiaalinen media, yhteiskuntamme ja jopa työelämä suhteellisen avoimesti tukee ekstroverttejä persoonallisuuksia. Miltäköhän tämä kaikki introvertista tuntuu?" Lue henkilöstöpäällikkö Anne Toivasen kirjoittama blogiteksti. Läs mera »
Anne Toivanen

Några tankar från en separation

”Jag känner mig så trött och energilös. Att skiljas eller separera från den man tidigare har älskat är tungt. Mycket tungt. Har man familj är den nu splittrad och alla familjemedlemmar, inklusive barnen, är omskakade i detta skede. Men som en vän sa till mig: Ta ett steg. Ta ett steg i taget”, skriver Mattias Andersson i Barnavårdsföreningens blogg. Läs mera »
Anne Bjaerre