Skilsmässan lade sina spår

En skilsmässa är minst sagt en förändring, inte bara för mig, utan hela den splittrade familjen, släkten och vännerna. Det jag har lärt mig nu, drygt 2,5 år efter skilsmässan, är att en så stor känsloladdad förändring också för med sig möjligheter för ett nytt och förhoppningsvis ännu bättre liv för alla berörda.

Det finns ingen återvändo, men livet går vidare.

Ändå var det inte lätt, när jag med facit på hand efter ett 20 års äktenskap konstaterade att nu är det kört.

Började skriva

Jag fick ett behov att skriva ner mina tankar då de snurrade i huvudet som värst, vilket var oftast om natten. När jag skrev ner mina tankar, känslor eller funderingar somnade jag in för en stund i alla fall. Sömnlöshet, ångest och stress led jag nämligen av något fruktansvärt.

Ni kan inte ens ana hur många brev jag skrev, det blev verkligen många. Det som är unikt med dessa brev, tycker jag nu, är att de är skrivna under skillsmässoprosessens olika skeden. Så här i efterhand kunde jag inte skildra stämningen och detaljerna på samma sätt som jag upplevde dem just då.

Människans hjärna är lyckligtvis byggd så att den ska glömma för att ge plats åt nya tankar. Dessa brev blev också teman under mina samtal med terapeuten och psykologen. Sedermera har skrivandet fungerat som terapi och skrivandet har jag fortsatt med vilket gläder mej oerhört mycket. Upplever att jag har hittat en ny dimension i mitt liv.

Fick intresse för psykologi

I samband med skilsmässan fick jag ett behov av att försöka förstå vad som höll på att hända och utvecklade ett intresse för psykologi. Till en början läste jag artiklar på nätet och köpte ljudböcker. Ljudböcker är mycket praktiska då man kan lyssna på dem i bilen, i flyget, på promenader – ja, nästan var som helst.

För mig var det viktigt att få svar på varför saker och ting hände och hur jag kunde kunna komma vidare. Jag märkte ganska fort att det inte finns nästan något material på svenska riktat specifikt till frånskilda män. Jag lyckades ändå hitta ljudboken Det blir bra: manual för skilda män, uppläst av Ola Ringdal, författaren själv. Jag kan varmt kan rekommendera boken för alla. Jag fick idéer och praktiska råd, saker jag borde beakta och tänka på när livet ändrades så drastiskt som det gjorde i samband med min skilsmässa.

Visst har jag haft det fruktansvärt tungt

Jag är antagligen inget undantag: den tunga tiden av en skilsmässa känner säkert många som skilt igen. Och ja, visst har jag också haft det fruktansvärt tungt.

Jag förstod fort att jag inte klarar av att gå igenom skilsmässoprocessen ensam. Allt för många frågor snurrande i mitt huvud som jag inte själv kunde svara på. Ensamheten var verkligen påtaglig. Borta var min hustru och min bästa vän, den jag kunde tala med då något tyngde mig.

Lyckligtvis fick jag kontakt med en terapeut som tog emot mig. Det var kändes nödvändigt för mig att börja gå i terapi. Inte var det lätt, men efteråt så otroligt belönande.

Tiden gick och kände fortfarande ett stort behov av att få diskutera, inte enbart i en monolog med en terapeut eller psykolog utan i dialog med personer i samma situation. Då fick jag höra talas om Barnavårdföreningen i Helsingfors, som gjorde en massa fina insatser för familjer, barn och parrelationer.

Det bästa i min skillsmässoprocess var stödgruppen

Det bästa jag gjort för att komma vidare i min skilsmässoprocess var att anmäla mig till en stödgrupp för frånskilda föräldrar. Där fick jag chansen att gå igenom allt det viktiga tillsammans med andra i ungefär samma situation.

Vi träffades tio gånger under våren och har också träffats några gånger efter att kursen tog slut. Det bevisar hur bra och viktig stödgruppen var för oss som deltog. Jag gillade starkt att gruppdeltagarna var både män och kvinnor, det gav mera färg i diskussionerna och en bättre inblick hur män och kvinnor kan tänka och resonera. Det var lärorikt på många sätt.

Jag upplevde att miljön var trygg och säker, och att deltagarna kunde öppna sig och hade krafter att berätta sin historia. Ledarens otroligt skickliga insats höll oss i gruppen sammankopplade och motiverande under och mellan våra träffar. Att höra samtliga deltagares upplevelser, tankar och resonemang, tröttade ut mig rent psykiskt, men en sak hade förändrats: jag kände mig inte längre ensam.

Låt tiden gå

Tiden gick och det började kännas bättre men känslorna gick fortfarande upp och ner. Just då jag började känna hopp och tillit inför en ny framtid, kom de hemska känslorna rusande tillbaka. Men med tiden blev pauserna mellan de svåra stunderna längre och nu känner jag mest bara bra känslor.

Jag har accepterat det som hände och att jag gav mitt allt under både förhållandet och skilsmässan. Jag har städat rent i det gamla förhållandet och kommit överens med exet angående barn, bostad, delning och så vidare …

Nu har jag har försökt bygga en stadig plattform att stå på för att vara beredd att ta emot ett nytt liv. Enligt min erfarenhet behöver alla en stadig grund att stå på.

Det tog mig lite över ett år innan jag vågade låta en kvinna komma in i mitt liv på nytt. Den jag nu träffat och håller kär är en helt underbar människa, ja, en person som jag inte ens kunnat drömma om. Känslorna om en ljus gemensam framtid är här och vi kan njuta av varandras närhet, ömhet och empati. Vi vill upptäcka och se varandras styrkor, värderingar, önskemål och drömmar och på så vis undvika missförstånd. Jag inser nu hur viktigt det är att fokusera på varandras positiva egenskaper på ett djupare plan. Jag tycker att i ett harmoniskt förhållande tillåts båda parter att växa, utvecklas att leva och vara sitt bästa jag.

Den största glädjen i korthet i en parrelation är känslan av att bli förstådd, att älska och bli älskad tillbaka.

– Peter Bäckblom