Anna af Schultén – pionjär inom barnavården

Slutet av 1800-talet var tillväxtens tid i Storfurstendömet Finland. Nya fabriker och industrier förde med sig en ström av människor till huvudstaden. I ett samhälle där socialpolitiken var så gott som obefintlig och där de sociala skyddsnätverken var spröda fanns många utsatta och värnlösa. Misären i städerna motarbetades främst av privata välgörenhetsorganisationer och privatpersoner.

Växer upp då nationen Finland börjar ta form

Anna af Schultén (f. Brunou) föddes 1860 i ett intellektuellt inspirerande hem. Hennes moder, Pauline Dammert, hörde till sin tids celebritet som bland annat Zacharias Topelius beskrev som ”Finlands skönaste qwinna”. Hennes far, Alexander August Brunou, hörde till Finlands ledande liberala politiker och jurister och verkade bland annat som senator.

Anna af Schultén uppnådde vuxen ålder under 1880-talet som var en tid av kulturell och ekonomisk islossning. Nya idéer och nya identifikationer vann mark samtidigt som nationen Finland började ta form.

Stillastående är tillbakagång. – Anna af Schulten, grundare av Barnavårdsföreningen

De flesta dörrar till samhällelig aktivitet var dock ännu stängda för kvinnor. Anna af Schultén kom att engagera sig i Finska kvinnoföreningen och i Konkordiaförbundet, som stödde utvecklandet av kvinnors utbildning. Av de få möjliga yrken som stod öppna för kvinnor valde hon sjuksköterskeyrket.

Påverkan genom välgörenhet

Anna af Schultén gifte sig år 1887 med kirurgen och professorn Maximus af Schultén. Inom loppet av sex år födde hon fem barn. För Anna betydde giftermålet och familjebildandet ett slut på yrkeskarriären. I stället påbörjade hon sitt engagemang inom välgörenheten.

År 1891 var Anna af Schultén med om att grunda Centralkommittén för undsättningsåtgärderna för nödlidande i Finland. Under kommitténs korta existens kom hon att samarbeta med inflytelserika personer som bara två år senare skulle bidra till grundandet av Barnavårdsföreningen.

Spädbarnsdödligheten hög

Anna af Schulténs intresse för de värnlösa barnen grundade sig på de usla förhållandena för barnen i stadens fattigkvarter. Ensamstående mödrar tvingades ofta överlåta sina barn till fostermödrar som mot en avgift tog hand om barnen. Utackorderingarna av barn skedde utan myndighetskontroll och Enligt Anna af Schultén tillhörde de som tog emot barnen ofta ”samhällets fattigaste och okunnigaste lager”. Den vård dessa kunde erbjuda var begränsad speciellt med tanke på den stora okunskapen om hygienens betydelse och barnavården överlag.

I slutet av 1890-talet dog i Helsingfors över en tredjedel av dessa utackorderade barn under det första levnadsåret. Dödsfallen hörde enligt Anna af Schultén ”till de mörkaste skuggsidorna i vår blomstrande hufuvdustads lif”.

Grundar Barnavårdsföreningen

Samtidigt som Anna af Schultén försökte få stadens myndigheter att engagera sig i kontrollen av fosterbarn grundade hon 1893 ”Föreningen för befrämjandet av barnavård”, som senare bytte namn till Barnavårdsföreningen i Finland.

Under en period på drygt tio år utvecklade Anna af Schultén föreningens verksamhet från fosterbarnskontroll till barnhärbärgen (barnhem för kortvarigare vistelser), barnkrubbor (daghem), kvinnoasyl (för nyblivna mödrar) och barnsköterskeutbildning. Anna af Schultén ledde föreningens verksamhet som dess självskrivne ordförande. Utöver det administrativa och organisatoriska arbetet verkade hon även själv som fosterbarnskontrollant och var kunnig om förhållandena och problemen i stadens slum.

En av landets främsta experter

Anna af Schulténs engagemang inom barnavården gjorde henne till en av landets främsta experter inom området. När senaten i maj 1902 tillsatte en kommitté för att utreda frågorna kring barnavården och ge förslag till åtgärder kallades Anna af Schultén till medlem.

Anna af Schultén samhälleliga aktivitet sträckte sig även utanför barnskyddsfrågor. Hon kände starkt för kvinnosaksfrågor och bland annat rösträttsfrågan.

Anna af Schultén hann uppleva förändringen i samhällets förhållande till barnavårdsfrågor. Staten och kommunerna övertog och stödde allt mer verksamhetsformer af Schultén och Barnavårdsföreningen varit med om att påbörja. I början av 1920-talet började hälsan svikta och Anna af Schultén drog sig tillbaka från föreningslivet. I en avskedshälsning till Barnavårdsföreningens styrelse påminde hon styrelsen om att ”stillastående är tillbakagång”. Anna af Schultén avled i slutet av 1928.

Aapo Roselius, historiker och forskar i Finlands 1900-talshistoria